I en tid när auktoritära rörelser går framåt runt om i världen har den demokratiskt uppbyggda folkkyrkan en väldigt viktig roll – att värna det öppna samtalet och alla människors lika värde. Det betonar Helle Klein, direktor för Sigtunastiftelsen, som trots att hon själv utsatts för mycket hat och hot alltid står kvar på barrikaderna. – Jag har bestämt mig för att aldrig låta de där mörkermakterna vinna, säger hon.
Högt över Sigtunafjärden ligger något som liknar både en borg och ett italienskt kloster.
Här hålls bland annat konferenser, kultursamtal, bröllop, musikevenemang och retreater. ”Väggar och valv andas både stillhet och styrka, både allvar och glädje”, som Helle Klein uttrycker det.
Hon har en lång meritlista som opinionsbildare, är prästvigd och har arbetat i församlingar som präst. Sedan våren 2023 är hon direktor för anrika Sigtunastiftelsen, som i snart 110 år verkat som en självständig kristen stiftelse och en plats för dialog och öppenhet.
– Sigtunastiftelsen kom till i en enorm orostid; första världskriget härjade i Europa, det var pandemi med spanska sjukan, väldiga sociala spänningar och ingen demokrati, berättar Helle Klein.
För henne är den idé som stiftelsen då hade – och fortfarande lever efter – också hela folkkyrkoidén. Det handlar om att vara platsen där människor från olika sammanhang och bakgrund får vara med och bli inkluderade. Att både hävda yttrandefriheten och skapa trygga miljöer.
– Jag tror det behövs mer än någonsin i den polariserade tid vi ser, säger hon.
Sigtunastiftelsen har många aktiviteter även utanför Sigtuna. Sedan många år är stiftelsen aktiv på Bokmässan i Göteborg och på Almedalen i somras hade Sigtunastiftelsen ett välbesökt demokratiseminarium med representanter från både näringsliv, politik och kyrkor.
– Vi vill vara en mylla för modet som kan bjuda in samhällets aktörer, civilsamhället, kyrkosamfund och församlingsaktiva för att få inspiration och sedan gå ut till sina församlingar och vara värnare av demokrati och yttrandefrihet på den lokala nivån, säger Helle Klein.
Hon vill att Svenska kyrkan ser sig själv som en del i det civilsamhälle som byggt upp demokratin i Sverige. Engagerat och entusiastiskt pratar Helle Klein om vikten av att skapa en samhällsdebatt som handlar om hoppet, om en framtid som alla är delaktiga i. Kyrkan är en självklar del i denna hoppets rörelse, tillsammans med fackförbund, den fria granskande journalistiken och folkrörelserna, menar Helle Klein:
– I högsta grad tror jag att kyrkan med sin församlingsstruktur kan vara en hoppets infrastruktur, eftersom man betyder så mycket i lokalsamhället.
Ett exempel på detta var när Helle Klein som publicist blev inbjuden att tala på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna 2018. Hon hade då också blivit inbjuden till Ludvika kyrka för att prata på temat ”Hur bygger vi tillit i hatets tid?”.
– På den tiden hade jag väldigt mycket nazister och högerextrema efter mig så på morgonen hade nazisterna slagit till mot kyrkan i Ludvika och tapetserat hela kyrkan med hemska affischer om mig och hatiska budskap, så det blev ett väldigt säkerhetspådrag, berättar Helle Klein som då hade livvakter.
Beslutet blev att ända att genomföra programmet och några timmar innan blev hon intervjuad i lokalradion.
– Det var ju ett väldigt spänt läge, men då visade det sig att hela Ludvika kom till kyrkan. Där satt industriarbetarna från ABB, där satt idrottsfolket, skolfolket, lokala medier - alla var där för att manifestera och nazisterna vågade aldrig sig in i kyrkan utan de droppade av på kyrkogården.
– Ludvika är ett väldigt bra exempel på hur kyrkan lokalt har betytt jättemycket och tillsammans med hela civilsamhället lokalt sett till att ”vi ska inte ge oss när nazisterna försöker ta över vår bygd”.
Som debattör, präst, feminist och med judiskt påbrå har Helle Klein länge och i vågor fått utstå mycket hat och hot. Hatdreven ökade kraftigt när sociala medier kom.
– De politiskt iscensatta dreven går ut på att tysta, skrämma och få bort folk från den offentliga arenan. Man använder teknik som algoritmer och annat för att så hat och lögner. Det är en väldigt farlig utveckling, säger Helle Klein.
– Många av oss som tillhör opinionsjournalistiken och särskilt vi kvinnor får både det sexistiska och det rasistiska i allmänhet. Jag har fått utstå väldigt mycket sådant och jag har också varit i rättegång med nazister. Det påverkar en verkligen, det är jättejobbigt.
Ett tag, under sitt förra jobb som chefredaktör på industrifackens tidning Dagens arbete, var hon sjukskriven.
– Det var så mycket runt detta med säkerhet. Det blir också en absurditet på något sätt; man går runt omkring med livvakter när man ska försvara det fria ordet. Det blir ett otroligt konstigt och inrutat liv. Nej, jag mådde inte bra i det. Samtidigt har jag bestämt mig för att aldrig låta de där mörkermakterna vinna, säger Helle Klein.
Som chef betonar hon vikten av att så en trygghetskultur, men samtidigt ha med sig att det finns hot och hat i samhället:
– Det måste vi ta på allvar och inte vara naiva. Vi ska inte vara rädda men beredda.
Därför måste alla jobba med den här typen av arbetsmiljöfrågor, tänka skalskydd och har man ett kontroversiellt samtalsprogram eller kulturprogram då måste man tänka lite extra.
Därför måste alla jobba med den här typen av arbetsmiljöfrågor, tänka skalskydd och har man ett kontroversiellt samtalsprogram eller kulturprogram då måste man tänka lite extra.
Att kyrkans engagerar sig i flyktingmottagandet, i kampen för homosexuellas rättigheter och annat som idag blir kulturkrigsfrågor innebär att präster, diakoner och andra ibland får känna på hatdreven, konstaterar Helle Klein. Hot och hat ska polisanmälas och arbetsgivaren ska stötta i detta, framhåller hon.
*Hur ska församlingar förbereda sig mot hat och hot?
– Dels tror jag att man behöver föra det där samtalet inför egentligen varje sak man gör; vad tror vi, kan det finnas en hotbild? Att man själv blir lite bra på att göra hotbildsbedömningar. Sedan måste man också ta in expertis ibland om det är större evenemang och man kan alltid få hjälp även från polis.
– Det andra är att skapa en kultur att man måste få prata om det internt och få avlastning i det, men också att bevara modet. Det är ju viktigt att vi står upp när människovärdet står på spel, att våga ryta till i samhällsdebatter och värna konstens frihet till exempel.
*Hur ska församlingar våga vara en lokal röst utan självcensur?
– Vi ser i undersökningar bland journalister att självcensuren har ökat i takt med att sociala mediedreven har ökat, att man väljer att inte skriva om vissa ämnen och sådant.
Det är klart att det vore ju förödande om kyrkan tystnar för att man är rädd. Då är det fara på färde.
Att våga ha till exempel samtalskvällar är också en del i att odla demokratins kultur i alla sammanhang, anser Helle Klein:
– Svenska kyrkan är en demokratiskt uppbyggd organisation med både ämbetsinnehavare och förtroendevalda. Det ska vi stå för i en tid när demokratin är hotad och vara stolta över.
TEXT: NILS SUNDSTRÖM
FOTO: MAGNUS LIAM KARLSSON
Helle Klein – opinionsbildare i 35 år
I tonåren gick Helle Klein med i både Socialdemokraternas ungdomsförbund och Kyrkans ungdom. Som 22-åring blev hon ledarskribent på Örebro-Kuriren för att efter tre år bli dess chefredaktör. I många år var hon ledarskribent och politisk chefredaktör på Aftonbladet för att sedan läsa till präst, bli prästvigd och arbeta i ett par år om präst i Sofia och Nacka församlingar. Därefter har hon varit chefredaktör på Dagens Arbete i innan hon 2023 blev direktor för Sigtunastiftelsen.
